Masonitbyn
fjärde generationen tar över
Artikel i bytidningen ”Vi på Domsten och Gråläge” från 2019 författad av
Annelie Sandström. Foto Karin Ohlsson.
Unik semesterby med 80 år på nacken
Luften dallrar av hetta, som så många eftermiddagar denna sommar, när jag träffar familjen Wallin i deras masonithus på Kulla.
Kärt barn har många namn. På skylten ute vid Domstensvägen står det Helsingborgs Campingklubb. Många säger Masonitbyn men de som växt upp där kallar den helst för Kulla. Byn är unik, ingen annanstans i Sverige finns något liknande.
Malin Wallin tillhör tredje generationen i det lilla vita huset precis på kanten till Öresund. Med obruten utsikt över sundet, ett par meter till vattnet och skogen strax bakom är det ett unikt sommarparadis. När Martin Wallin träffade Malin för tio år sedan tog hon förstås med honom hit och han blev fast. Nu är Martin vice ordförande i campingklubben och barnen Anton, August och William utgör den fjärde generationen i masonithuset.
Tält blev masonithus
1932 restes de första tälten på platsen med grevens goda minne. Arbetare från fabrikerna i Helsingborg började campa så smått och fler blev det efter 1938 då lagen om två veckors semester trädde i kraft.
Det började med vanliga tält, sedan trägolv under tälten och så småningom väggar och tak. Väggarna var av masonit eftersom det var ett material som var lätt att bära, flytta och bulta ihop.
Malin Wallins morfar och mormor var några av de första som campade där i början på 40-talet och som så småningom byggde huset där familjen bor idag. Malins mamma tillbringade alla sina somrar där som barn och tog sedan över huset när hon själv bildade familj. Och nu är det alltså Malins familj som lever sommarliv i masonitbyn på Kulla.
– Barnen älskar det, säger Martin. De första dagarna kan det vara lite gnäll efter Ipad och Tv-spel men det går snabbt över. Sen springer de runt och leker i skogen, bygger kojor och badar.
– Det blir en skön kontrast mot vinterlivet i stan och en fin gemenskap när hela familjen umgås och spelar spel tillsammans på kvällarna.
Många sommarveckor
Familjen tillbringar fyra eller fem semesterveckor i sina två masonithus . Till det kommer de flesta helger under höst och vår. Gasolkök och gasolkylskåp i köksvrån och gasolkamin i uterummet gör det hela mer bekvämt än vad tidigare generationer har haft det. I det andra huset finns en stor dubbelsäng och två våningssängar.
Vattenposter där man kan hämta vatten finns på flera ställen och toalett och finns i ett gemensamt utrymme på området.
– Några använder mest sitt hus som badhytt, säger Malin. Men vi är här så mycket vi kan och våra grannar i huset intill bor här från maj till september. Vi vill att det ska vara en levande sommarby och vi har fin gemenskap med midsommarfest och gemensamma barnlekar.
Mitt i området ligger en stor gul scenbyggnad prydd med en teatermask. Förr användes scenen ofta och barnen uppträdde då med en sommarcabaret varje år.
– När Malin var liten hjälptes alla familjer åt med barnen, berättar Martin. Alla barn var allas barn och det var en stor trygghet att tillbringa sommaren på Kulla.
Stränga regler
Masonithusen fanns sedan länge när Kulla Gunnarstorps naturreservat bildades 1982 och har en särställning inom reservatet där det annars är förbjudet att campa.
Campingklubben arrenderar marken av Kulla Gunnarstorps gods och måste följa noggrant utarbetade regler.
Det finns 45 avgränsade platser där husen får stå. Fler hus får det inte bli och det finns bestämda maxmått på husen. Det är inte tillåtet att odla eller plantera i marken.
Fasaderna måste vara vitmålade med sadeltak målade i den speciella nyansen ”kullagrönt”.
Husen får monteras upp den 1 april och stå kvar till den 31 oktober då allt måste vara nedmonterat och ihoppackat. Som genom ett trollslag försvinner hela byn och vintertid syns bara fyrkanter av stenplattor här och där i skogen i väntan på nästa vår.
Husen går ofta i arv
Från början var det endast tillåtet att ha en husbyggnad och en uteplats. Efter en tid fick camparna tillstånd att bygga tak över en del av uteplatsen och därefter över hela. Numera har de allra flesta en eller två husbyggnader och ett uterum. Vintertid förvaras väggar och tak inomhus, tätt ihoppackade i den gamla scenbyggnaden. Uterum och golv förvaras under presenningar på en speciellt anvisad plats.
Ofta går husen i arv inom familjerna och det får de göra enligt stadgarna. Men Helsingborgs Campingklubb är en öppen förening och det går att köa för en husplats att arrendera.
Camparna äger sina hus men inte marken de står på. Den som vill lämna föreningen kan sälja sitt masonithus men alltså inte marken, så det finns ingen garanti att köparen får ställa huset på samma plats som tidigare.
Primitivt och mycket jobb
– Det är ett underbart sommarliv vi lever här men man måste veta vad man ger sig in på, säger Martin. Det innebär en hel del jobb att bära fram och bulta ihop husen på våren och att packa ihop allting igen varje höst.
– Många kommer hit och tycker det är fantastiskt med naturen och havet men tänker inte på hur primitivt det trots allt är utan el och varmvatten.
De flesta av husen i byn är byggda på plats av familjerna som bott eller bor där nu. Det senast byggda huset kom till nu i sommar. Den äldre delen av Martins och Malins hus är 40 år gammal och byggd av masonit som fortfarande håller bra.
-Men den sista masonitfabriken i Sverige lades ner nyligen, så de som bygger nya hus idag får använda andra material som har sämre kvalitet, säger Martin.
Många är nyfikna
Numera går Skåneleden rakt genom området och många människor vandrar dagligen förbi. Innan vi skiljs berättar Martin glatt om ett spontant besök nyligen av en dansk familj som bor precis mitt emot på andra sidan sundet. De hade undrat i många år vad det var för vita och gröna saker som plötsligt dök upp i kikaren när de spanade ut över sundet på våren.
– De var tvungna att åka hit och titta och tyckte det var jättespännande att äntligen få veta svaret på det mystiska fenomenet. Den unika masonitbyn på Kulla.