Av Rune Ström
17 Maj, 2006 – 16:19:09
En stor händelse i Domsten i början av 1930-talet, var det så kallade Kullalägret, ett stort nationellt scoutläger med deltagare från hela Norden. Förutom alla tält och flaggor fanns också ett litet kafé som var avsett för ledare och besökare. På avslutningsdagen var det också kunglig glans över lägret.
Föreståndare för serveringen var min mor. När lägret upplöstes gjorde min far det stora klippet! Han köpte kaffestugan. Den enkla träbyggnaden monterades ner och sattes upp igen på sandbacken ovanför Domstens hamn. Den blev den första i en rad fiskebodar som allt sedan dess varit ett trevligt inslag i hamnområdet. Till glädje för både barn och vuxna.
Stugan var utförd med platt tak och hade endast ett fönster som vätte mot väster, ut mot Öresund. Dörren var tvådelad och gick inte att låsa, minns jag. Dessutom var innerväggarna klädda med papp och dekorerade med stora svart-gröna flugor. Byggnaden stod på halvmeterhöga plintar, vilket gjorde det möjligt att krypa in under huset, och det var mycket spännande när vi barn roade oss med våra lekar kring bodarna. Det var en idealisk plats för att leka ”Gömme”, ”Påven bannlyser” eller andra äventyrliga alternativ. Vi hade både slangbella och pilbåge men vi saknade ju dataspel och mobiltelefon. Ja, vi hade ju inte ens sett en kulspetspenna!
Doften av tjära och tång är kanske fortfarande märkbar bland bodarna. Men som lekplats har de troligen spelat ut sin roll på detta nya århundrade. Jag tror ändå att vi barn var minst lika lyckliga i vår tillvaro då, som barn av dagens generation med alla sina avancerade leksaker.
Vår familj flyttade från Viken till Domsten 1928. Redan då byggdes vår första redskapsbod, som då låg bara 50 meter från den korta hamnpiren som då fanns. Här uppfördes ytterligare två smärre bodar, som nu alla är borta sedan länge.
Men behoven växte och Kullalägrets kaffestuga blev alltså upptakten till den övre raden av fiskebodar som här berättas om. Denna rad har under åren vuxit ut så att det idag finns 10 st bodar av varierande storlek och design. Alla har under åren bytt ägare, några flera gånger. Vår närmaste bodgranne söderut var ”Finne”. Han var maskinist på bogserbåten Färdig i Helsingborg och fiskade bara till husbehov. Yrkesfiskare fanns det inte många i Domsten.
De sydligaste bodarna har under åren också utgjort träffpunkten för både yrkes- och amatörfiskare. Här utbyttes erfarenheter och pratades väder. Och ibland togs det en och annan hutt för att höja stämningen… Fisket var dåligt…
Det har ju också vuxit upp en helt ny rad med bodar, nedanför den övre, där det finns både kiosk och samlingslokal. Havsbris är seglarnas tillhåll. Under 40-talet uppförde min far och farfar en ordentlig bod norr om kaffestugan. 1953 lämnade de Domsten och flyttade till Ramsjöstrand. Orsaken var den att hamnen i Domsten blev alltför arbetsam och fisket i Öresund blev aldrig vad man hoppats på.
Fortfarande utgör bodarna på sandbacken ett trivsamt inslag i miljön kring Domstens hamn. En hamn som idag är av yppersta klass! Och än kanske några barn tar mod till sig och kryper in under kaffestugan. Skulle de fastna av någon anledning så kan de ju ringa efter assistans på sin mobiltelefon…
© Copyright 2006 domsten.nu